Maryam

En ny tid som går i gammal poesin fotspår
Många år har gått sedan sista raderna tog sig fram på denna blogg , läser någon blogger nu mer. Men behovet att skriva är större än aldrig förr.
Våran tid i Svegige har svept förbi, med absolut en känsla av att ha sin familj nära, ett pandemin som höll oss isär , massa jobb och bråk med depression. Att inte vara den som alla förväntat sig ,sådär himla svensk.
Men tror inte att vi har haft fina stunder undrar granar, sjöutsikt, fotograferingar, nya vänner och bekantskap.  Jo då Sverige i mitt hjärta, men nu börjar en tid i solen, vid havet och bergen, där vi två mötes, där vi två kämpande genom att lära oss om varandra och varandras kulturer.

En ny tid med den fruktansvärt största sorg jag någonsin träffat på, sorgen ett barn aldrig ska få uppleva oavsett hur vuxen jag än blir var jag alltid ditt barn. Saknar dig mamma så enormt mycket och är så ledsen för så mycket , att du inre får vara med på min resa, att jag inte vet vem jag ska ringa då gräset gror eller när kärleken känns tung.

Men nu är vi här , på spanskt land, värmen, ny gammalt start, jag kommer besöka parker och tänka på dig, jag kommer skriva vykort menade till dig - till din ära, kära mamma. Men kanske får jag skicka några andra vykort till några andra, så där gameldax som du gillade det. 

Jag kommer inte leva utan  dig, utan med dig i mitt hjärta.



 

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress