Är det på bergens topp jag känner mig som lyckligaste. Eller vid vågornas piskande slag? För de få gånger jag faktiskt känner mig någorlunda lugn, glad och har energi. Det är de dagarna jag befinner mig på såna ställen då jag faktiskt känner mig som jag för en stund.
Nu är jag tillbaka till Sverige. Inte av den anledningen att jag saknar Sverige med slitet jobb och livet här.
Men jag hann aldrig säga farväl till mamma. Jag hann aldrig säga farväl till min familj och vänner. Det kändes som jag jag envist tog mitt pick och pack till min man, till min katt som jag saknade.
Utan att inte ha någon aning om vad jag skulle göra och det vet jag än inte i dag.
Jag har försökt njuta , leva, andas och inte vara likgiltig. Det är som många säger, det går bättre dag för dag! Nu finns det dagar jag inte känner mig trasig, halv utan kan njuta av tillvaron.
Jag hoppas att jag kommer hem med ny energi, när jag fått sitta i min ensamhet! När saker här är avslutade och att jag kan komma tillbaka med nya mål och inspiration.
Nu är jag tillbaka till Sverige. Inte av den anledningen att jag saknar Sverige med slitet jobb och livet här.
Men jag hann aldrig säga farväl till mamma. Jag hann aldrig säga farväl till min familj och vänner. Det kändes som jag jag envist tog mitt pick och pack till min man, till min katt som jag saknade.
Utan att inte ha någon aning om vad jag skulle göra och det vet jag än inte i dag.
Jag har försökt njuta , leva, andas och inte vara likgiltig. Det är som många säger, det går bättre dag för dag! Nu finns det dagar jag inte känner mig trasig, halv utan kan njuta av tillvaron.
Jag hoppas att jag kommer hem med ny energi, när jag fått sitta i min ensamhet! När saker här är avslutade och att jag kan komma tillbaka med nya mål och inspiration.

Is it on top of the mountains that I feel happiest. Or at the whipping blows of the waves? For the few times I actually feel reasonably calm, happy and have energy. Those are the days I find myself in such places when I actually feel like me for a while. Now I'm back in Sweden. Not for the reason that I miss Sweden with hard work and life here. But I never got to say goodbye to mom. I never got to say goodbye to my family and friends. It felt like I stubbornly took my pick and pack to my husband, to my cat that I missed. Without having any idea what I was supposed to do and I still don't know that to this day. I have tried to enjoy, live, breathe and not be indifferent. It's like many say, it gets better day by day! Now there are days I don't feel broken, half but can enjoy life. I hope that I will come home with new energy, when I get to sit in my solitude! When things here are finished and that I can come back with new goals and inspiration.
0