MENY
Det var så länge sedan jag skrev att jag nästan glömt bort hur man gör.
Men ett viktigt ämne har dykt upp, dock kom ihåg att jag är långt ifrån duktig på ämnet, nej jag är bara i nyfödd starten.
Dessa ord kommer att användas:
Utmattad
Hjärntrötthet
Känna sig helt slut
Gråta
Maktlös
Jag kommer absolut inte berätta långa historier om hur jag hamnade i det här stadiet utan jag kommer bara nämna vad jag inte längre klarar av men det har vänt nu sakta men säkert.
Och ja det finns de som har det mycket svårare än så här allahmduillha.
Jag gjorde en bucket lista / önskelista över saker jag vill göra under januari och den ser ut såhär:
Men ett viktigt ämne har dykt upp, dock kom ihåg att jag är långt ifrån duktig på ämnet, nej jag är bara i nyfödd starten.
Dessa ord kommer att användas:
Utmattad
Hjärntrötthet
Känna sig helt slut
Gråta
Maktlös
Jag kommer absolut inte berätta långa historier om hur jag hamnade i det här stadiet utan jag kommer bara nämna vad jag inte längre klarar av men det har vänt nu sakta men säkert.
Och ja det finns de som har det mycket svårare än så här allahmduillha.
Jag gjorde en bucket lista / önskelista över saker jag vill göra under januari och den ser ut såhär:
Enkla saker eller hur?
Då kan jag tala om att Kumla låg dåtid ca 40 min bilresa, inte så långt bort eller hur?
Jag gillar den lilla staden och min vän och jag kan mötas där ibland. Det gjorde vi även dessa 8 månader, men det tog så mycket kraft av mig att när vi väl mötes så att sitta ner och titta runt var det enda jag orkade.
Och det är det här jag vill förklara.
Jag har inte slutat vilja umgås med vänner, jag vill kunna laga mat utan att det känns som stor utmaning, jag vill vara den glada frun...
Men att göra allt det där normala för mig har blivit en totalt utmaning. Jag har klarat mig igenom dagarna, jag har klarat av att hälsa på vänner, träffa dem men dagen efter så har jag suttit i soffan och bara stirrat rakt fram.
Och nej det är inte så att jag tröttnat på vännerna, mannen, familjen etc
De dagarna har lyft upp mina dagar, men de har varit anstängda, för mycket intryck, jobbigt att ta sig från a- b.
Och jag är vanligtvis en mycket aktiv person som tycker att sitta still är tråkigt. Att gå upp tidigt på morgonen, ta min promenad, jobba, laga mat, diska och däremellan ha ett gym pass, ingen match alls för mig och trotts detta skulle jag inte alls känna mig trött så det är skrämmande för mig att känna mig trött över huvudet taget.
Att köra bil har aldrig förr fått min känna mig panikslagen utan jag har njutit av det, nu vill jag helst undvika det HELT.
Jag har känt mig maktlös över min egna kropp, men jag har börjat acceptera att det är ok att vila då och då och en trött dag får finnas i mitt liv.
Detta kommer bara vara en fas i livet, det kommer en dag då jag orkar igen, då min hjärna kommer vara mindre trött.
Den 24 december fick jag så mycket energi tillbaka, pga en spontan fika med en mycket god vän.
Jag lovade att historien skulle bli kort så den slutar här.
Hur mår ni?
It was so long since I wrote that I almost forgot how to do. But an important subject has emerged, however, remember that I am far from good at the subject, no I am only in the newborn start. These words will be used: Exhausted Brain fatigue Feel completely exhausted Cry Powerless I will certainly not tell long stories about how I ended up in this stage, I will only mention what I can no longer do, but it has now turned slowly but surely. And yes there are those who have it much harder than this allahmduillha. I made a bucket list / wish list of things I want to do in January and it looks like this:
Simple things right? Then I can tell that Kumla was then about 40 minutes drive, not so far away right? I like the small town and my friend and I can meet there sometimes. We did that these 8 months too, but it took so much energy from me that once we met so to sit down and look around was all I could do.
And this is what I want to explain. I have not stopped wanting to hang out with friends, I want to be able to cook without it feeling like a big challenge, I want to be the happy wife ...
But doing all that normal for me has become a total challenge. I have managed through the days, I have managed to visit friends, meet them but the next day I have sat on the couch and just stared straight ahead.
And no, I'm not tired of friends, husband, family, etc. Those days have lifted my days, but they have been tense, too much of an impression, hard to get from a- b.
And I'm usually a very active person who finds sitting still boring. Getting up early in the morning, taking my walk, working, cooking, doing the dishes and in between having a gym workout, no match at all for me and despite this I would not feel tired at all so it is scary for me to feel tired about head taken. Driving a car has never before made me feel panicked but I have enjoyed it, now I prefer to avoid it COMPLETELY. I have felt powerless over my own body, but I have begun to accept that it is ok to rest now and then and a tired day may be in my life.
This will only be a phase in life, there will come a day when I will be strong again, when my brain will be less tired.
On December 24, I got so much energy back, due to a spontaneous coffee with a very good friend.
I promised that the story would be short so it ends here.
How are you?
0