Maryam

I tysta vita fotspår!
I tysta vita fotspår, när jag landat i Sverige och det här härliga vinterlandskapet. Många undrar nog hur jag kan gilla den härliga vita kalla snön. När så många avskyr, korta mörka , kalla dagar.
Men det rotas nog i den barndomen jag växt upp i, då det var riktigt kalla vintrar, solsken och snö. Pulka och skidor. Det är något charmigt att sedan komma in och sätta sig framför en brasa eller med något varmt att dricka .
 
Mötet med min vän var efterlängtat och jag myste när jag såg de röda husen lysa upp med ljusslingor. 
Sedan äta frukost tillsamans ,innan färden gick in till Örebro. Där skildes vi och jag fick besöka mitt favoritställe Wadköping en stund.

 
 
 
 
Man tager vad man haver- Cajsa Warg , stugan var öppen och jag gick in med  glädje. Men så kom det som en tjock mantel och la sig över min kropp- Tårar, paniken och saknaden. Av dig kära mamma. Så otroligt tacksam att jag var ensam där inne så jag kunde tårka bort tårarna , låta några till rinna. Skärpte till mig när jag plötsligt kom på att nog övervaknings kameror fanns där. Satt och kollade ut på hur isen rann emot mig i en kuslig hög hastighet. Då lugnade jag ner mig en stund och njöt av stunden igen.
 
Jag fick välja om jag skulle gå upp mot vasastan eller mot slottet, innan det var dax att sätta mig på bussen. Jag älskar ju slottet, det är något som symboliserar Örebro och för mig någon sorts , här känner jag mig hemma känsla.
 
Mötet med min bror som tog emot mig i den gråa kylan, när jag klev av bussen.
Mysiga känslan att vara återförenade , en obeskrivlig varm känsla.
Här känns det hemma , mysigt och avslappnade och är omgiven med 2 katter söta men kanske anning rädda. Får i allafall mysa med katten Stina.
 
 
 Jag , svägerskan och Anna åkte på julmarkanden vid  Alster hergård, Karlstad. Mysigt , kallt och dyrt. Mycket inspererande  och god kaffe. Bra ,härligt,  sällskap!

 
 
Men det som lägger sig som bomull runt mitt hjårta, är när min familj är samlad.  Hör barnen där två av dem inte är barn längre, skrattar, pratar så där härligt som man gjorde när man var yngre. Där brorsons flickvän sträcker ut sin hand mot honom, då ler jag för mig själv. Så skönt att se kärlek för en stund.
 
 
Vaknade upp till den här godingen,  katten Sune och jag fick strycka lite över huvudet.
Jag tog en promenad i -14 grader och jag andas in frisk luft, så där frisk luft norden bjuder på.
 
Äpplen hänger som julgranskulor i träden som fortfarande bär så fina röd frukt.
 
English!

In silent white footsteps, when I landed in Sweden and this lovely winter landscape. Many people probably wonder how I can like the lovely white cold snow. When so many detest, short dark, cold days.
But it is probably rooted in the childhood I grew up in, when there were really cold winters, sunshine and snow. Toboggan and skis. It is somewhat charming to then come in and sit down in front of a fire or with something hot to drink.

The meeting with my friend was long-awaited and I snuggled when I saw the red houses lit up with strings of lights.
Then have breakfast together, before the journey went into Örebro. There we parted and I got to visit my favorite place Wadköping for a while.

I had to choose whether to go up towards the Vasasta or towards the castle, before it was time to get on the bus. I love the castle, it is something that symbolizes Örebro and for me some kind of, here I feel at home feeling.

The meeting with my brother who received me in the gray cold, when I got off the bus.
The cozy feeling of being reunited, an indescribable warm feeling.
Here it feels at home, cozy and relaxed and surrounded by 2 cute but maybe a bit scared cats. At least get to snuggle with the cat Stina.

Me, the sister-in-law and Anna went to the Christmas market at Alster manor, Karlstad. Cozy, cold and expensive. Very inspiring and good coffee. Good, lovely, company!

But what settles like cotton around my heart, is when my family is together. Hear the children where two of them are no longer children, laughing, talking in the lovely way you did when you were younger. Where the nephew's girlfriend extends her hand to him, I smile to myself. So nice to see love for a while.

Woke up to this treat, the cat Sune and I got to stroke our heads a little.
I took a walk in -14 degrees and I breathe in fresh air, the fresh air the north offers.

The apples hang like Christmas baubles in the trees that still bear such fine red fruit.